Vikten av delad lagfart

Spelar det egentligen någon roll om en eller båda av er står som ägare av bostaden? Så länge allt är bra och båda har hälsan är svaret nej, bortsett från de skattemässiga fördelar som finns med delad lagfart, exempelvis att båda kan göra ROT-avdrag. Om den formella ägaren drabbas av svår sjukdom eller olyckshändelse, blir situationen många gånger besvärlig. Skulle ägaren bli för sjuk för att sköta sin ekonomi kan den friska partnern i princip inte göra någonting utan Överförmyndarens samtycke. Bostaden kan då till exempel varken belånas/ pantsättas eller säljas för att bekosta reparationer, ett nytt boende eller något annat nödvändigt. Framförallt kommer aldrig den som inte står på lagfarten att få del av köpeskillingen eller kunna använda pengarna till ett nytt boende om det skulle behövas.

Exempel från verkligheten:

Inga och Kalle har varit gifta i 30 år och har under hela äktenskapet bott i den, som de anser, gemensamma villan. Dock är det enbart Kalle som är lagfaren ägare av fastigheten. På senare år har Kalle blivit alltmer dement och hamnar till slut på ett vårdboende. Inga bor ensam kvar i den stora villan. Till slut blir det alldeles för dyrt och besvärligt för henne att ta hand om bostaden själv. Hon bestämmer sig då för att sälja fastigheten och får godkännande av Överförmyndaren. I och med att hon inte är lagfaren ägare tillsätts en god man för Kalle som ska företräda honom i fastighetsaffären. När tillträdet varit sätts försäljningslikviden in på ett konto spärrat av Överförmyndaren. Det innebär att Inga nu inte har någon bostad och inga pengar för att skaffa en ny bostad. Om de hade haft delad lagfart hade detta kunnat undvikas.

Vill du veta mer är du varmt välkommen att kontakta oss!